Genom mitt 21, snart 22 åriga liv har jag, som så många andra, gått på många nitlotter i form av bekanta, så kallade "vänner" och människor som faktiskt vidrört mitt hjärta på ett annat plan än bara en vän. Detta har gett min nya erfarenheter blandat med tårar som i sin tur gjort att jag omedvetet byggt upp en mur som slingrar sig runt hjärtat och som gör det allt annat än lätt för nya människor att få ta plats. För, varje gång hjärtat blir stampat på så byggs den där muren allt högre likt en skyddsvall mot det som gör alldeles för ont - nämligen sveken. Därför är jag så himla glad över att ha just den där vännen som jag vet alltid finns där, som jag delar alla med- och motgångar med, som vet mina mest privata delar i livet och som jag tryggt delar skratt, glädje, tårar och sorg med. Ni vet den där personen som är den där halvan du idag inte kan se dig leva utan. Nämligen min bästa vän sedan åtta år tillbaka - Karin. Hon är den där människan jag kan ringa mitt i natten, den där människan som alltid kommer med de rätta svaren, den där människan som jag alltid kan vara mig själv med, den där personen där jag känner att jag aldrig behöver prata bara för att fylla tystnaden, den där människan jag delar dagar, oförglömliga minnen och framtidsdrömmar  med, den där personen som har en så stor del av mitt hjärta att det ibland skrämmer mig. Igår fick jag en julklapp av min bästa vän - Ett handgjort armband. Så mycket mer än bara ett armband. Jag älskar dig.
Mari

=) Underbart fina du. En sådan vän ska man verkligen vara rädd om, de växer inte på träd. God Jul !! kram

Svar: De växer verkligen inte på träd, så dom ska man utan tvekan hålla VÄLDIGT HÅRT i. :) Kram!
Jakob Andersson

2012-12-24 | 07:59:33
Hemsida: http://www.marriie.blogg.se
F

Men ju "kändare" en person är dessto lättare verkar du ha att släppa in den i ditt liv...märkligt! :P

2012-12-26 | 18:36:27



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:



Trackback
RSS 2.0