Förra veckan var ett känslomässigt kaos för mig. Jag har känt mig lika stor som en knappnål är lätt att hitta i en höstack, nästintill obefintlig. Jag har inte känt igen mig själv, för detta har inte varit ”jag”. Jag är ju en person som alltid skojar, pratar, skrattar, flamsar och har en jävla massa energi. Sådan har jag alltid varit.
Det som hänt vill jag inte gå in på speciellt detaljrikt, men det hela handlar om en blandning av alldeles för mycket stress, blandade känslor som funnits under en längre period som nu kommer ikapp, och den känslan har inte varit trevlig. Inte alls. Det är många plan i mitt egna liv som gått på högvarv de senaste månaderna - Det är ett stort steg att flytta till en ny stad, men jag trivs redan och jag älskar Stockholm och det liv jag lyckats bygga upp här. Det är ett stort steg att börja ett nytt jobb samtidigt som man står där utan att ha ett eget hem, det är påfrestande mentalt bara det. Förutom att jobba heltid så har jag också varit tvungen att kombinera mitt heltidsjobb med att på heltid efter arbetstid leta lägenheter, söka, ringa, maila, springa på visningar och tusen saker runt omkring det. Och nu när jag har ett boende, en plats som är MITT hem så kan jag slappna av och det är också då allt kommer ifatt.
Men inte bara det, jag har också kommit till insikt under den här tiden att jag måste kliva in i min kontaktlista och rensa upp. Jag kan inte längre omge mig med människor som exempelvis endast vill ha någonting av mig, eller som tänker spela med i matchen så länge det helt och hållet är på deras villkor. Jag måste plocka bort dessa människor som tar min energi istället för att ge mig energi. Jag måste plocka bort alla de människor som lovar saker de inte håller, som gång på gång gör mig besviken, de som gång på gång sviker mig och sedan förväntar sig att jag ska stå där med öppna armar. Jag är en människa som oftast förlåter och går vidare, men även jag kommer till en gräns med vad jag kan tåla och hur jag kan tillåta mig att behandlas - tillslut måste jag se till vad som är bäst för mig och inte alltid vara han som är för snäll för sitt egna bästa. Detta är absolut ingenting roligt, tvärtom, det är förbannat jobbigt men någonstans här inser jag också hur dåligt det har fått mig att må av att leva kvar i osunda relationer och jag måste låta dessa gå. Jag släpper taget.
Jag har mått fruktansvärt den senaste veckan, allt jag har velat göra är att slänga mig sängen när jag kommer hem – gråta, skrika och sedan bara få vara. Och jag gråter sällan, så när det händer så inser jag också allvaret i det som faktiskt pågår. Jag måste stanna upp, tänka på mig själv, gå igenom allt det där som jag under en lång period har skyfflat åt sidan. Det har helt enkelt varit för mycket - oväntade känslor, svek, gråt, press och stress och tillslut rinner bägaren över. Jag måste lära mig att jag faktiskt inte alltid kan agera ”psykolog” och stöttepelare och lasta mig själv med andras problem, för som mina föräldrar sagt till mig så många gånger - "Jakob, du kan inte finnas där för allt och alla jämt. Vi ser ju att DU inte mår bra." Sen är det självklart att jag alltid ställer upp, tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan på mina nära och kära, men ibland måste också jag få tid att tänka på mig själv, mitt egna välmående och att faktiskt göra det som är bäst för mig. Precis som nu.
Som jag och Damla sa för några dagar sedan - ”Det handlar inte om att vara egoist, för sådana människor klarar jag inte av, det handlar bara om att lära sig att ibland sätta sina egna behov i förstahand. Att tänka på sig själv. Att göra vad som är bäst för DIG.” – Precis DET är de jag måste göra. Jag har nu känt att jag varit på gränsen till att fullständigt köra slut på mig själv och det är det inte värt. Från och med idag är det ändring som gäller. En förändring till det bättre. För mig.
  Hur mår du idag? Ta gärna tillfället att dela med dig av dina tips, eller bara ventilera dina känslor här i kommentarsfältet. Se det som en möjlighet att få skriva av dig.   quote, quotes, citat, twitter, kanye west, word, blogger, veckorevyn, detvarmindag, instagram, jakob, jakob andersson, bloggare
Lisa

Riktigt bra skrivet Jakob! Tänk på dig själv o ta hand om dig.

Svar: Tack bästa du! <3
Jakob Andersson

2013-02-19 | 16:44:19
Madeleine

Ta hand om dig själv! <3

Å jag önskar verkligen att jag kunde skriva och berätta att jag mår bra och är lycklig osv osv men helt ärligt så mår jag skit!

Dels för att jag är trött både fyskiskt och psykiskt.
Å sen försöker jag verkligen klara av ytterligare en danstermin med en danslärare som verkar hata mig och gör näst intill vad som helst för att se mig gråta.
Och detta har fått mig att fundera på att sluta dansa helt.
att höra att man är dålig och inte tillräckligt vig (fast jag är det) är inte så speciellt kul att höra, det får en att känna sig dålig. Och tack vare detta så funderar jag helt ärligt på att sluta.

Usch vad konstigt det känns och skriva av sig till andra, jag hatar att dela med mig av mina problem.

Men hur som helst så hoppas jag verkligen att de kommer ordna sig för dig!
Ha en fantastisk vecka.
kram

Svar: Hej kära du! Jag kan inte säga att jag "förstår" för det känsn verkligen klyschigt och ett "typiskt" svar. Men det jag vill säga till dig, låt inte någon annan människa förstöra dina drömmar. Jag har varit utsatt för precis samma sak, människor har försökt att trycka ner mig i hopp om att jag ska sluta göra det jag brinner för allra mest - Men jag har lyckats att vända dessa negativa påhopp till en styrka och motivation - Jag ska visa att jag kan så mycket bättre! Försök att tänka så du också, låt inte någon stoppa dig från att göra det du älskar och brinner för.

Och det handlar inte om att lasta någon annan med sina problem, se detta som en chans att faktiskt få skriva av dig hos någon som inte dömer dig. Hoppas att det kändes lite bättre inombords när du klickade på "publicera"!

Vi klarar detta tillsammans. Du och jag. Vi.

Kram.
Jakob Andersson

2013-02-19 | 23:58:05



Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din kommentar:



Trackback
RSS 2.0