SPORTY.

 
Detta är ett av de plagg som fick följa med mig hem igår från Göteborg. Gillar ni de? Jag gillar dessa lite sportigare plaggen och sättet man kan mixa dom på. Shorts, converse och tröjan är enligt mig en väldigt enkel men snygg kombination.
 
Translation: One of my purchases in Gothenburg yesterday was this shirt. Shorts, converse and the shirt is in my opinion a very simple but stylish combination. You like it?

@ GÖTEBORG

 
Var i Göteborg med Johanna igår. Vi hann med ett antal timmar på Liseberg, shopping och middag i Nordstan och sedan tillbaka till Liseberg innan det var dags att sätta sig och köra hem igen. Vilken dag! Solsken precis hela dagen och galet varmt. Såg att det var flera som hoppats på att träffa mig i Göteborg och på Liseberg — Så fina ni är! Tråkigt att jag inte lyckades träffa fler av er som var där.
 
En tjej var fast besluten om att träffa mig och skrev på min Instagram att hon stod vid Balder och väntade, hon tänkte inte åka hem förens hon fått träffa mig. Hur söt? Sen kom hon fram, vi pratade lite, kramades och tog en bild tillsamans (se ovan!) — Så himla gullig tjej! Precis innan hon ska gå, slår hon ihop händerna och tittar mig nervöst i ögonen och säger ″Jag måste bara få säga, du är så himla grym!″. TACK! Tack fina du för att du kom fram. ♥
 
Translation: Were in Gothenburg and at Liseberg yesterday with my friend Johanna. We also had time for some shopping and dinner in Nordstan before it was time to go home again. I also met a super cute blogreader/″fan″ yesterday, we talked, hugged and took a picture together. So much fun!

I DID, I'VE DONE, EVERYTHING THAT I WANTED

 
 
 
 
Lyssna på texten. Njut av denna fantastiska kvinna! Queen B.
 
I wanna leave my footprints on the sands of time
Know there was something that, and something that I left behind
When I leave this world, I'll leave no regrets
Leave something to remember, so they won't forget

I was here...
I lived, I loved
I was here...
I did, I've done, everything that I wanted
And it was more than I thought it would be
I will leave my mark so everyone will know
I was here...

I want to say I lived each day, until I died
I know that I had something in, somebody's life
The hearts I have touched, will be the proof that I leave
That I made a difference, and this world will see
 
 
 

RÖRD TILL TÅRAR.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst denna kommentaren nu — Om och om igen. Det är helt fantastiskt att en av mina läsares föräldrar, i det här fallet tjejens mamma, klickat sig in här i min blogg och tagit sig tiden att lämna denna kommentaren ovan.

 

Det är så overkligt att jag kan vara en annan människas förebild då innebörden av ″förebild″ är så enormt stort. I alla fall för mig. I skrivandets stund sitter jag här med tårar i ögonen och inser hur fantastiskt det är att jag får göra, höra och känna allt det här nästan varje dag. Ni ska veta att jag är så, så tacksam — Orden räcker inte riktigt till. Ännu en gång, tack! Tack för att ni är fullkomligt fantastiska.

SUMMERFAVS

SMULTRONSTÄLLET I SÖDERKÖPING

 
 
Var på Smultronstället i Söderköping idag med min bästa väns familj och firade lillasyster Ida som fyller 21 år! Grattis fina du. När jag kom ut från glassbaren satt dessa två superfina läsarna utanför och väntade och ropade försiktigt ″Hej Jakob!″ när jag gick förbi — Stannade och prata lite, kramades och tog några bilder tillsammans. Jag blir så himla rörd av era fina komplimanger och det faktum att ni kommer för att träffa mig. Ni är fantastiska! ♥ Det är tjejerna själva som har gjort bilderna suddiga tyvärr. Fina ni!
 
Translation: When I came out from the glass bar in Söderköping there were two super cute blog readers/″fans″ who sat and waited for me outside and called my name "Hi Jakob!" when I walked past them - I stopped and talked a little with them, gave them some hugs and took a few pictures together. I am so very touched by all your nice compliments and the fact that you are going there to meet me. You are amazing! The girls made the pictures blurry in their phones.

NI VÄRMER HJÄRTAT

 
Träffade fyra superfina läsare/″fans″ på stan igår! ♥ De var så nervösa att komma fram och hälsa på mig, men efter mycket om och men så kom de fram och fick både kramar och så tog vi några bilder tillsammans. Tack för att ni kom fram! Jag blir så otroligt glad och varm i hjärtat när jag får möjligheten att träffa er i verkligheten.
 
Translation: Met four super cute reader/″fans″ yesterday! They were so nervous to come up and say hello, but after a while they did and they all got both hugs and we took some pictures together. I love meeting you.

SUNSET

 
Igårkväll träffade jag min vän Johanna — Vi köpte med oss take away-kaffe (tredje gången för mig på samma dag!) från Espresso House och satt oss bakom gamla turistbyrån och såg solen gå ner. Helt magiskt. Det finns få platser som är så vackra eller som gör sig så bra som Västervik under sommaren.
 
Jag är medveten om att min uppdatering är väldigt dålig här i bloggen, men det blir så nu när jag är hemma på mitt livs första semester under två veckor och vill ta vara på mina vänner och familj. Men jag uppdaterar flitigt på Instagram, så följ mig där @detvarmindag.
 
Ikväll ska vi, jag och några av mina fantastiska vänner sitta ute vid Gränsö Slott och lyssna på när Hoffmaestro spelar! Vi kanske ses där? Kom fram och säg hej i så fall. :)
 
Några bilder från mina senaste dagar på min Instagram. Följ mig! @detvarmindag
 

LOOK-A-LIKE

 
Look-a-like? Jag får ofta höra att jag påminner om en ung version av Johnny Depp. Om det är så, så tar jag det som en väldigt stor och fin komplimang.
 
Translation: Look-a-like? People often say that I remind them of a young version of Johnny Depp. If I do, I think that's a huge compliment. :)

VEM ÄR DIN FÖREBILD?

Utdrag från en läsare vid namn Emilias blogg: Tack fina du Emilia! ♥ Det är precis DETTA som jag vill att människor ska förstå med hashtagen #fettinspo. Att jag kunnat vara en inspirationskälla och förebild för en enda person, dig, gör att allt jag gör plötsligt känns väldigt, väldigt värdefullt. TACK!
 

″Vem är din förebild?″ — En fråga jag har fått många gånger, en fråga jag aldrig kunnat besvara helt.
 
Jag har nog aldrig haft någon som jag verkligen sett upp till, någon som jag har känt ″wow vilken människa″. Visst har jag ex förebilder inom musiken, för att jag ser upp till dem pga de är så underbart begåvade, men jag har aldrig haft någon som jag sett upp till för vad de gått igenom eller för de kan stå för vem de är. Men nu har jag det. Jag har följt Jakob Andersson, detvarmindag.blogg.se, ett tag nu. Igår tog mig i kragen och läste nästintill alla inlägg under kategorin ″Personligt″ (rekomenderar er alla att göra det!) Han verkar vara så extremt jordnära och fantastisk. Typ en sådan människa som tar allt med en nypa salt och vill inte vara den som sårar någon eller göra någon ledsen, för han vet förmodligen hur det känns. 
 
Jag tycker det är så fantastiskt att det finns människor där ute som vågar öppna upp sig, fläka upp sina sår, visa dem och säga ″Det här är jag.″ Människor som kan stå för vem de är, det är de starkaste jag vet. Även om man inte alltid vet vem man är, så att stå för just den man är, det är något alla borde göra. 
 

Inte nog med att han har gått igenom mycket själv, han stöttar även Friends och #skickavidarenätkärlek. Ännu ett tecken på att han är en genuint snäll person. Jag önskar verkligen att alla där ute kunda få vara friendsrepresentanter (som jag varit i många år) och få se och hjälpa ungdomar där ute, som ständigt behandlas som smutsen under någons sko. Det är inte okej! Jag ber er alla att öppna ögonen, sätt ner foten och agera. Och om inte, så är det minsta ni kan gör att #skickavidarenätkärlek.
 
Det många inte vet är att jag kämpat med kroppskomplex ett bra tag. Jag har stått framför spegln och gråtit, för jag ser inte ut som resten av tjejerna på instagram eller weheartit. Jag har t.o.m hoppat över måltider för att nå mina otroligt omänskliga mål. Men när jag hittade Jakobs blogg och instagram och såg hans nya grej mot allt detta, #fettinspo, så blev jag så himla glad. Istället började jag tänka ″Äh fuck it!″ Vem är det egentligen som bestämmer om min kropp är fin eller ful? Ingen! Ingen annan än jag själv. Det finns ingen där ute som har rätten att säga till någon att personen i fråga är tjock, ful eller äcklig bara för att hen inte är fit. Ja det kanske dallrar lite här och var när jag går och mitt ansikte kanske är lite rundare än ditt, men vet du vad? DET ÄR JAG, det är så jag är skapt och det är så jag ser ut. Gillar du inte vad du ser så ber jag dig snällt att vara tyst om saken och titta åt ett annat håll, för jag är inte intresserad av vad du tycker längre. Jag ska ha rätten att få äta ett choklad på en allmän plats utan att få blickar från var och varann person - för man får så satans mycket dömande blickar så fort du tar upp en chokladbar. SHIT peeps, ni gör ju verkligen inte saken bättre. Låt mig äta mitt förbannade choklad i fred så jag kan få vara den goa glada Emilia jag faktiskt är. 
 
Så jag tar av mig hatten och tackar Jakob för att vara en av de som fått mig att öppna ögonen. Tack!″
 
 

Jag somnade med tårfyllda ögon och ett fånigt leende igårkväll. Det sista jag gjorde innan jag släckte sänglampan som lyste upp varje liten vrå i mitt ljusa, älskvärda och helt fantastiska sovrum, i min tvåa någonstans här i Stockholm var att scrolla igenom mitt sociala media flöde – närmare bestämt min Instagram. Jag må vara tjatig, jag må vara ″töntig″ men jag kan helt enkelt inte låta bli.

 

Med tårar i ögonen, inte av sorg, utan av ren och skär lycka så läser jag ord som jag för tio år sedan aldrig skulle kunna tro var sanna. Idag någonsin hade jag, inte i min vildaste fantasi kunnat tro att någon skulle skriva ″Du är så fin Jakob. Du är min förebild!″. Plötsligt slungas man tillbaka till den tiden då jag var den lilla killen, från den lilla, men ack så vackra kuststaden Västervik med en inte lika glamorös insida. Eller ska jag säga baksida? Den plats där jag inte var en person, jag var ingenting värd i deras ögon — Jag var ett objekt. Enligt dessa var jag bög, ful och tjock. Ja, listan på själsord kan göras lång. Aldrig fanns det någon som tog mitt parti, aldrig fanns det någon som försvarade mig, aldrig fanns det någon som sa någonting. Aldrig.

 

Jag minns den där killen som varje morgon stannade, tog ett djupt andetag, drog på sig sin förstärkta men osynliga mantel. Det där osynliga skalet som kändes, men inte syntes men som ska få allt det onda att rinna av. För snart skulle det börja hagla. Inte hagel som på marken bildar små, kritvita studsande korn av fruset vatten utan någonting osynligt för blotta ögat men som endå känns enormt. Jag möter min egna reflektion i glasrutan till entrédörren till högstadieskolan, möter min egen blick och tänker ″Snälla, låt detta bli en bra dag.″ – Varje dag var likadan. Nästan. Det fanns liksom bara ett läge, ett sätt och ingen återvändo. Men de säger ju att hoppet är det sista som överger en, och kanske var det just det som höll mig på banan. Höll mig kvar. Hoppet om att en dag ska det bli bra. För idag vet jag, det blir bättre. Tro mig.

 

Där står jag. En trettonårig kille som så länge han kan minnas fått kämpa för att bli accepterad i ett samhälle där allting handlar om status, hur många du varit med, vem du varit med, vem som var fullast på Linas hemmafest förra helgen, vem som gjorde två mål i helgens bortamatch. Aldrig har jag känt mig så missanpassad som då. Ingenting av detta intresserade mig. Och där var det skon klämde, jag var inte som dom och därför blev jag deras ″offer″. Allt jag ville var för fan bara att få vara jag.

 

Idag vet jag att jag har lyckats och jag vågar säga det. Jag vågar stolt prata om vad jag fått göra, se och vara med om. Jag vågar prata om de möjligheter jag fått i och med mina val i livet. Idag är jag stark. Jag gråter, absolut. Men det är sällan. Väldigt sällan, men när jag väl hamnar där så är det som om hela livets motgångar rinner ur mig via tårkanalerna och efter en stund fylls jag av en lättande känsla. Bägaren har fått rinna över, det är okej och jag samlar nu nya krafter. Som en läsare sa till mig – ”Det krävs att vara stark för att våga vara svag”. Och det stämmer verkligen.

 

Idag möter jag mina mobbare på stan nästan varje gång jag besöker min hemstad — I mataffären, vid kiosken, på uteserveringen sent en lördagskväll – Ja. Nästan överallt. De där människorna som skrikit ″Jakob... Jävla bög!″, ″Jävla tönt!″, ″Vilken ankstjärt du har... Bög!″, ″Öööh! Johaaaan! Kolla bögen... Bög-Jakob!″ med en pupertetsröst som fick trumhinnorna att vilja spricka. Jag höll huvudet högt — För vet ni vad. Jag är och har alltid varit oerhört stolt över att gå i mina skor. Allt jag tycks känna idag är — ″Look who's laughing now.″.

 

@detvarmindag

 
Följ mig på Instagram @detvarmindag

VINN PRESENTKORT VÄRDE 5000kr!

 
Hej på er! Ni minns kanske att jag för några veckor sedan skrev om min fantastiskt fina vän Damla och hennes kollega Charlottes releaseevent för deras klädmärke LESS Designs och den nya kollektionen ″The White Collection″? Om inte, LÄS HÄR.
 
Nu har LESS startat en Instagram tävling där en lycklig person kommer att vinna ett presentkort värde 5000kr att shoppa för i nya kollektionen — The White Collection. Så ta chansen och var med och tävla. En sak är säker, vore jag tjej så skulle jag inte tveka på att vara med och tävla! :)
 
För att vara med och tävla!
1. Följ @Lessdesigns på Instagram. 
2. Dela en av Lessdesigns lookbook-bilder på din Instagram (du kan reinsta dem från Lessdesigns Instagram - de är taggade med #lesslookbook eller hitta dem på hemsidan under Webshop där ligger bilderna under varje produkt, du hittar dem HÄR. 
3. Hashtagga ditt bidrag med #lessdesigns och #TheWhiteCollection och @:ar oss på @lessdesigns så att vi kan hitta bilden. 
4. Skriv en kort motivering till varför du valt just den lookbook-bilden och varför du vill vinna.
 

Lycka till fina ni! ♥

SWEET LIFE

 
Bilder från helgen som var! I torsdagskväll spontanbokade jag biljetter hem till Västervik över helgen för att hälsa på vänner och familjen! Hade en fantastisk helg innehållande årets första bad och vi — Jag, Emma ″lillasyster″ och mamma-Johanna spenderade timmarna ute på en klippa vid havet, drack kaffe och åt kex och jordgubbar i massor. Finns det något bättre sätt att spendera sommardagarna på?
 
På fredag är det dags för mitt livs första, riktiga semester och då åker jag tillbaka hem till Västervik och stannar i två veckor! Under dessa veckor hoppas jag på strålande väder och stunder som dessa i massor. Jag ska även till Göteborg under två dagar — Liseberg, träffa Nellie och hotellvistelse står på schemat och jag längtar så himla mycket.

RÖRD. FINNER INGA ORD.

 
Tack vare er! ♥ Jag har skrivit mycket om min tacksamhet och glädje ring alla ni som följer mig i mina senaste inlägg, men ärligt talat så kan jag inte låta bli. Några av er har följt mig sedan flera år tillbaka och vissa har hittat mig den senaste veckan men trots detta så strömmar kärleken, omtanke och obeskrivligt stora ord in från er — Både här, på min bloggmail och främst på min Instagram. Jag sitter här, rörd och med tårar i ögonen. Tack! Tusen, tusen tack! Jag kan knappt förstå att det är sant och jag förstår inte vad jag kan ha gjort för att förtjäna allt detta, men jag njuter och tar åt mig av vartenda ord.

MEETING YOU

 
Jag och en fantastiskt fin läsare vid namn Veronika. Jag har fått en del kommentarer (främst på min Instagram, @detvarmindag) om att ni är flera som sätt och känt igen mig på flera olika ställen den senaste tiden. Kom ihåg att ni jättegärna får komma fram, kramas, prata och ta en bild tillsammans om så önskas. Jag blir så himla glad när jag får möjligheten att träffa några av er som förgyller mina dagar! ♥

ATT SPRIDA KÄRLEK


Bild 1: En glad Jakob. Bild två: Min bästa vän Karin och jag. Vi har varit bästa vänner i snart 10 år. Bild 3: Jag och mina kära vänner Vanessa och Christos i kön på väg till Allsång på Skansen i tisdags. Bild fyra: Jag efter att ha läst kommentarer och mail från er. Ni är fantastiska! Bilder från min Instagram @detvarmindag.
 
Spontanbokade biljetter igårkväll och sitter nu på bussen på väg hem till Västervik över helgen. Om jag har några läsare där hemma så får ni jättegärna komma fram och säga hej, kramas och ta en bild tillsammans om så önskas. Jag blir bara jätteglad när jag får möjligheten och chansen att träffa er i verkligheten!
 
Igår la jag ut en bild på min Instagram @detvarmindag och uppmanade mina fantastiska följare att @-tagga sin bästa vän/sina bästa vänner och skriva ett par väl valda ord. Hittills har över 80 personer kommenterat och över 500 personer som gillat bilden på mig och min bästa vän. Jag säger det igen som så många gånger förut, ni är verkligen HELT FANTASTISKA, vet ni det? Jag ska nu läsa igenom alla kommentarer i Instagram-posten och läsa allt fint ni skriver till varandra och till mig. Detta är vad jag vill kalla att #skickavidarenätkärlek — Eller hur Nellie?
 
TACK för att ni finns, tack för att du är just du och kom ihåg - Jag älskar er! ♥
 


Min tatuering ″Sometimes you have to forget what you want to remember what you deserve″ är en fantastisk påminnelse för mig så många gånger, varje dag i olika situationer. Inlägget skrevs igår och är tidsinställt tills idag.
 
Jag vaknar upp och går ut i köket. Regnet smattrar mot fönsterrutorna i min lägenhet. Jag ler. Dagar som dessa är då jag funderar som mest, skriver som allra bäst och det är precis det jag velat göra hela dagen. Komma hem och skriva ur mig lite av mina många tankar. Tankar som blir till ord och som jag slutligen delar. Här. Med dig. Er.

Jag säger det igen – som så många gånger förut, jag har längtat efter det här livet så länge jag kan minnas och nu äntligen är jag här. Stockholm och jag. Jag kommer på mig själv småspringa mellan tunnelbanans alla färgglada linjer, jag dras liksom med av tempot, jag sitter med mina iphonehörlurar i öronen och fantiserar som om mitt liv blivit till film där jag har huvudrollen – där varje rörelse, reflektion och människa har en roll, en mening i vad som känns som en film eller kanske låtens musikvideo regisserad av mig. Jag ser främmande människor överallt, människor med alla tänkbara klädstilar och frisyrer. För en gångs skull får jag känna att jag passar in. Att jag är okej, inte bara i tanken utan på riktigt.
 
Just nu sitter jag inlindad i den kritvita, mjuka favoritfilten från jysk som annars pryder ryggstödet på min ljusgråa soffa mitt i min lägenhet i området som jag nu kallar hem. Mitt hem. Hem med stort ”H” kommer alltid att vara Västervik och där mina föräldrar bor. Ja, mina fantastiska föräldrar. Dagar som dessa saknar jag dom lite extra mycket, att komma hem och mötas utav den där kramen. Det är någonting speciellt med mammas ömma och kärleksfyllda kramar, hur hon omfamnar mig och aldrig har jag känt mig så älskad som precis just då. I mammas famn. Strax därefter kommer pappa och hans kramar kan liknas vid en riktig ”farsan baloo”–kram. En trygg famn och aldrig har jag känt mig så älskad som precis då. Finns det något finare än värdefulla kramar?

Vi människor har en tendens att ta livet för givet, att varje ny dag är en självklarhet. Jag försöker att inte tänka så, jag försöker att istället se möjligheter i varje nytt moment och i varje stund. Även om jag en dag ligger hemma i soffan och tittar på tv en hel dag, för om man tänker efter så är faktiskt inte ens det en självklarhet egentligen. Jag försöker visa uppskattning och att leva. Leva livet. Jag försöker att ofta vara tacksam för varje ny dag då jag får möjligheten att slå upp mina ögon och kanske höra regnet smattra mot rutan. Ja, till och med någonting så självklart som regn tar vi förgivet fast att man egentligen kanske borde uppskatta även det – Trots att det förstör din frisyr, din makeup eller blöter ner dina kläder så finns det något fint även i det.

Jag försöker vara tacksam mot de möjligheter som ges till mig varje dag. Varje ny kontakt, varje fin kommentar i sociala medier och jag skiner upp som solen. På riktigt. Jag fylls av värme, tacksamhet och en enorm glädje. Glädje över livet. Jag vill leva, men någonting som skrämmer mig att rädslan för att dö. Inte själva momentet att dö utan skräcken av att inte längre få vara på plats, vara med, vara delaktig och se det liv som utan mig skulle fortsätta trots att jag inte längre skulle existera. Det. Det är vad som skrämmer mig – men också rädslan av att förlora de jag älskar allra mest. Det är trots allt min familj som format mig, som gett mig mina värderingar och den grund jag idag står på. Min familj har gett mig förutsättningen att få formas till en egen individ och trots det är jag i deras ögon älskvärd – trots mina brister. Oavsett hårfärg, val i livet, arbetsplats, framtidsdrömmar eller vem jag en dag blir kär i. Jag kan alltid känna mig trygg, jag känner mig alltid välkommen. Hem.

I ONLY TRUST IN THE THINGS I FEEL

 
Hoodie/cardigan från Gina Tricot (ny!) / T-shirt från About Knowing Ed (för både killar och tjejer - ny!) / Shorts från Weekday / Skor från Converse
 

SWEET SUMMERDAYS

 
Igår träffade jag min vän Jennie i Liljeholmsgallerian — Vi fikade, shoppade och köpte sedan med oss lite smått och gott och åkte hem till mig för att promenera till ett grönområde som ligger i närheten. Vi njöt av sommarvärmen, pratade om allt och ingenting, skrattade i vanlig ordning och bara njöt av sommaren. Fantastiska dagar! Kan man annat än att må alldeles, alldeles underbart dagar som dessa? Sommar, sommar, sommar... ♥

THIS IS LIFE

Spenderar en heldag tillsammans med min fina vän Jennie! :)

THE SUN IS SHINING OUTSIDE MY WINDOW.

Jag är fortfarande hemma och febern har nu äntligen gått ner en aning vilket känns skönt. Ska för första gången på tre dagar ta mig utanför dörren — En lugn promenad runt i kvarteret endast för att få frisk luft. Jag tror att det behövs. Har haft så fina människor som ringt och smsat mig dessa dagar och kollat hur jag mått. Alla ni här på bloggen och Instagram som skickat massa värmande, peppande hälsningar och ″krya på dig″-hälsningar. Tack! Så tacksam. Och mest kärlek vill jag skicka till mina fantastiska föräldrar! ♥
 
Bjuder på lite bilder ur mitt arkiv.
 
Min fina vän Alexandra.
 
Min vän Linda. Saknar henne och alla våra kaffestunder i hamnen i Västervik.

Min ″lillasyster″ Emma och jag.

Ett ″Hemma Hos″-reportage som Västerviks Tidningen gjorde med mig. Läs här!

Mina underbara vänner Fanny, Linda och jag i Thailand.

 

MY OWN REFLECTION IN THE WINDOW

 
Fotograf fantastiska Lina Flodins.
 
Jag upptäckte att fina Lina lagt upp en ny bild från fotograferingen vi gjorde för ett tag sedan. Återigen kan man bara konstatera att hon är så fantastiskt duktig! I övrigt, mår fruktansvärt dåligt för tillfället. Har åkt på någon tråkig bakterie som däckat mig totalt - Vaknade i natt med panik av att det gjorde så ont i halsen att det var nästintill omöjligt att svälja. Detta i kombination med kallsvettningar, feberfrossa och huvudvärk som fått mig att ligga utslagen i soffan hela dagen.
RSS 2.0